Med ögon känsliga för grönt.....
Så här års går jag och tittar ner i jorden hela tiden för att upptäcka nya små gröna bekantskaper som har sovit hela vintern.
Det är fantastiskt hur man gläds åt att se naturen vakna till liv igen.
Så här på vårkanten när man ser att gräset börjar bli grönt och dom första maskrosbladen syns,då saknar jag faktiskt våra små marsvin som vi haft under åren när dottern var lite mindre.Det är så mysigt att komma hem och ge dom det första gröna för sommaren.En riktig festmåltid.
Så här såg det ut i rabatten utanför granhuset....
Det finns hopp om livet ...eller hur....?
CF
Jag kom på att jag inte visste vart du bodde så jag fick kolla det nu när jag såg hur långt våren kommit hos dig.
Aha...Göteborg... ja, ni ligger allt några veckor före oss, här kommer inte påskliljorna förrän efter påsk.
Men visst finns det hopp om livet!!!
Ha det så bra idag!
Jag är inte avundsjuk, jag är inte avundsjuk, jag är inte avundsjuk, jag är inte avundsjuk...Mitt mantra just nu!
Ja, det är underbart att se hur allt vaknar till live igen efter vintern.
Tycker man förundras lika mycket varje gång.
Ha en fin fortsatt dag.
Ser härligt ut!!
Hoppas att du får en bra dag!
Kram W
ÅÅÅ va gla' jag blev att komma hit,för hos mej har det varit grått ,grått hela helgen,va fina blommor,härligt!!!
Jaaaaaa vad glad man blir!!!
Du är för rolig du... men jag är inte alls så duktig som du tror. Jag kan verkligen inte sy. Bara raka sömmar o knappt det. Två vänsterben hade varit typiskt mig med. Ha ha.. det var kul :D
Trevligt att du tittade in hos mig! Jag instämmer i det du skrev till mig! "På vår tid" fanns längtan och väntan och det mesta såg ut på helt annat sätt i vår ungdom...Tiderna är verkligen förändrade! Jättefin bild du lagt ut,lät som ni haft en härlig promenad i solen...Skönt att vi går åt rätt håll nu. Ha en fortsatt skön söndag!
